Fängslad i det djupaste mörker, plågad av ångest och tyngd av skuld stängde jag mitt hjärtas dörr för Dig. En syn etsade sig fast innanför näthinnan: Avgrundens bottenlösa hål stod vidöppet och redo att sluka mig, en vit biljett höll jag i min hand. Vad jag inte förstod då var att du räckte ut din hand för att rädda mig.

Du förbarmade dig över mig redan innan jag ville veta av dig, du lät mig komma till mig själv. Se vad som fanns i mitt inre, vart mina vägar ledde. Du ställde mig på den fasta klippan, du gjorde mina stigar raka. Du satte in mig i din älskade Sons rike.

Herre, du har sått ett frö av tro i mitt inre, dess rötter breder ut sig tills det fyller mitt hjärta. Dina ord är den näring som får fröet att växa. Låt det få mogna och bära frukt av kärlek.

Frälsning är den gåva jag fått, en oförtjänt gåva av nåd! Det är en skatt för stor att förstå, en fribiljett undan förgängelsen, inträdet in i Livet. Din närhet är allt jag behöver, du är min skatt i himlen. Släpp aldrig taget om mig Herre! Varna mig om jag kommer på villovägar, dra i mig om min syn grumlas, res mig igen när jag vacklar.

Du är min Gud och min Far, att få vara ditt barn är den största gåvan av allt. Endast i din famn är jag trygg.